you bleed just to know you're alive
Jag hade för höga tankar om mig själv imorse. Klockan ringde 07.30. Jag vaknar och känner mig fruktansvärt utvilad. Skönt. Skippar att snooza eftersom jag är så pigg och lutar huvudet mot kudden igen. Oj då, somnade visst om. Vad är klockan? 13.51? Jag tror någon smög in och drogade mig. Frågan är nu hur jag ska kunna somna i tid inatt så att jag kommer upp imorgon då jag börjar 08.00?
Jag känner mig tung ikväll. Antagligen för att jag sov bort hela dagen. Låg och planerade upp ett schema igår kväll för allt jag skulle ha gjort idag. Men jag har bara legat i sängen fram tills jag åkte in och träffade pappa för att gå på bio. Sen frågade pappa hur det går med jobbsökandet. Va? Vilket jobbsökande, fnyser jag ut. Och inser sedan att ojdå, jag kanske borde söka jobb hela tiden. Inte bara lämna in ett cv en gång och sedan skita i det. Sorry for letting you down. Det känns så overkligt bara. Att jobba. Att jag snart inte kommer ha något annat val. Jag bara längtar att få sluta skolan hela tiden. Tror att jag kommer bli fri då. Men då väntar nästa lidande. Jag önskar hela tiden att jag hade ett jobb. Men tanken att söka jobb slår mig aldrig. Jag tänker att jag inte vågar jobba där, för jobbigt att lära sig allt. Men jag vill ständigt ha mer pengar. Jag vill kunna försörja mig själv. Jag vill ha mer pengar att leva med. Men jag vill inte söka jobb.
Jaja. Det här vanliga skitsnacket ska jag inte tråka ut er med. Mina demoner. Jag är så jävla dramatisk.
Jag känner mig tung ikväll. Antagligen för att jag sov bort hela dagen. Låg och planerade upp ett schema igår kväll för allt jag skulle ha gjort idag. Men jag har bara legat i sängen fram tills jag åkte in och träffade pappa för att gå på bio. Sen frågade pappa hur det går med jobbsökandet. Va? Vilket jobbsökande, fnyser jag ut. Och inser sedan att ojdå, jag kanske borde söka jobb hela tiden. Inte bara lämna in ett cv en gång och sedan skita i det. Sorry for letting you down. Det känns så overkligt bara. Att jobba. Att jag snart inte kommer ha något annat val. Jag bara längtar att få sluta skolan hela tiden. Tror att jag kommer bli fri då. Men då väntar nästa lidande. Jag önskar hela tiden att jag hade ett jobb. Men tanken att söka jobb slår mig aldrig. Jag tänker att jag inte vågar jobba där, för jobbigt att lära sig allt. Men jag vill ständigt ha mer pengar. Jag vill kunna försörja mig själv. Jag vill ha mer pengar att leva med. Men jag vill inte söka jobb.
Jaja. Det här vanliga skitsnacket ska jag inte tråka ut er med. Mina demoner. Jag är så jävla dramatisk.
Kommentarer
Postat av: Cvk
Tro mig, du är inte ensam om att tänka sådär ;)
Postat av: Cvk
<3
Postat av: Anonym
Du kan inte tänka så. Det är en lyx att ha ett jobb, tro mig. Och de flesta hatar sina jobb stundvis, men det finns gyllene ögonblick på alla arbetsplatser, som idag, Marie ramlade i trappan och jag kunde inte sluta skratta, Joel gjorde en av mina arbetsuppgifter så jag kunde sluta en halvtimme tidigare och jag fick en flaska glögg utav mina chefer. Så jag vill inte höra att jobb är ett lidande, för det är inte en inställning som i mina ögon är acceptabel.
Trackback
