.

Jag kommer på tusen saker jag skulle kunna skriva om men jag är trött på det här. Jag är trött på att inte kunna somna och då istället börja dra upp alla små detaljer jag inte tycker om med mig själv eller med mitt liv. Det är fan bara att bita ihop och göra det jag ska, eller släppa det och gå vidare.

Nej godnatt nu. I will not cry.

Jag insåg just att anledningen till varför jag hade så många (läs: haha) läsare var antagligen för att jag samma dag kommenterade i Emmas blogg. Känns ju roande. För efter den dagen är de nere på 30 igen.

Föresten var är pappa?

I understand feeling as small and as insignificant as humanly possible. And how it can actually ache in places you didn't know you had inside you. And it doesn't matter how many new haircuts you get, or gyms you join, or how many glasses of chardonnay you drink with your girlfriends... you still go to bed every night going over every detail and wonder what you did wrong or how you could have misunderstood. And how in the hell for that brief moment you could think that you were that happy. And sometimes you can even convince yourself that he'll see the light and show up at your door. And after all that, however long all that may be, you'll go somewhere new. And you'll meet people who make you feel worthwhile again. And little pieces of your soul will finally come back. And all that fuzzy stuff, those years of your life that you wasted, that will eventually begin to fade.

- Iris, The Holiday

Grejen är ju att antingen mår jag piss, och ligger och gnäller över allt jag kan gnälla om, eller så mår jag skitbra. Jag har bara två stadier. Varje dag tänker jag att nu jävlar ska jag bättra mig. Jag ska ta tag i allt som jag går runt och funderar på och jag ska göra det med huvudet högt och ett leende på läpparna. För ska jag vara ärlig så är jag väldigt trött på att tycka synd om mig själv hela tiden. Men jag är lat, rädd för att konfrontera människor, what ever. Det känns lättare att ta ut allt på mig själv istället för att hantera det och gå vidare. Det är väl så jag alltid har gjort antar jag. Jag flyr från problemet så länge jag kan och när någon annan konfronterar mig eller problemet på något sätt hinner ikapp mig så börjar jag böla. Jag är inte bra på att uttrycka mig själv när jag är upprörd. Om jag inte får skriva det vill säga, då har jag en jävla massa att säga.

Jag ändrar ju design på bloggen ganska ofta och det är för att bloggen just nu är som mitt hjärta kan man säga. Jag försöker förmedla hur jag känner och hur jag mår genom bilder, musik eller skrift. Så jag försöker anpassa designen efter hur jag mår, eller hur jag vill må. Just nu känner jag att jag är trött på att hålla fast vid saker som får mig att må dåligt. Listan kan bli lång om jag ska skriva ner allting jag egentligen känner för att skriva om här. Men jag tänker fokusera på att vara glad. Jag ska verkligen försöka. För grejen är att jag är en glad person. Jag är nästan alltid glad. Förutom när jag är hemma själv, eller sitter inne på mitt rum, och det är ju oftast då jag skriver här.

Så jag tänkte att för de som läser bloggen utan att känna mig, eller de som inte träffar mig så ofta, måste ju tro att jag antingen är största psychot eller bara en jävligt sorglig figur. De tillfällena som jag skriver här är jag väl det egentligen. Men resten av tiden är jag faktiskt rätt rolig och skön att vara med. Så jag tänkte försöka förmedla det nu istället. Den lite ljusare sidan av mig. Kanske fokusera mer på det som får mig att må bra istället för tvärt om. Kanske börja käka gröt på mornarna och gå ut och jogga. Kanske tvätta mina fönster och släppa in lite ljus. Kanske måla en vägg med världens alla färger. Kanske dansa mig fram.

Vi börjar med det här i alla fall - mitt ord på svart och vitt: Jag ska försöka.

Kanske har jag en konstnärs själ. Sägs det inte att de känner annorlunda än resten av världen? Det krävs så lite för att jag ska må pissigt igen. Eller så kanske jag bara njuter av att tycka synd om mig själv. Jag kan gillar att rulla runt i skiten, som en jävla gris, istället för att rycka upp mig.

Den här veckan har förstört mig. Först idag så gick jag och kollade på rälsen mellan kärrtorp och bagarmossen. Jag stod där ett bra tag. Nu har jag tagit upp mitt dockskåp från källaren och tänker nu möblera om i det. Vad händer med mig?! Dockskåpet liksom! Kom igen!

Imorgon ska jag ut och vara mig själv igen. Först tänkte jag simma - dränka mina problem i Forsgrenskas smutsiga vatten. Sen har Mia och jag lite business att ta itur med och efter det är det utgång. Älskade älskade utgång. För att göra dagen ännu bättre kommer jag somna med Linda bredvid mig. Det blir svårt att toppa!